Jag minns när min mamma sa att vi skulle skaffa hund. Då fick jag värsta damprycket och var sur i flera dagar. Jag tyckte inte att någon kunde ta min älskade Wilmas plats. Jag tyckte att min mamma var helt cp i huvudet för att hon först gav bort Wilma och 2 år senare går och skaffade en ny hund.
Sen flyttade Tudor aka Bobbo Krull aka Bobby aka Orphéus aka Nalle aka Holger hem till oss och då blev jag förälskad i varelsen. Han var ju kanonrolig! Nuförtiden gör vi allt tillsammans. Vi kollar på tv, vi äter vindruvor och kanelbullar, sitter och tittar ut genom köksfönstret, dansar och dricker öl (nej jag skoja, men han gillar faktikt öl). Han hänger efter mig vart jag än går och när jag står och fixar håret så sitter han nedanför och stirrar med stora nyfikna ögon som att jag var en slags Gud.
Kort och gott, jag är glad att han flyttade hem till oss.