Detta blir ett extremt långt inlägg och om man inte heter Göran Persson (eller möjligtvis Stina) så är det nog inte särskilt roligt att läsa men gör som ni vill. Grattis Stina på 18-årsdagen iallafall! <3

Året var 1997 och jag och Stina gick i Sandvikskolan, närmare bestämt på Smaragden. Vi kände inte varandra och umgicks inte speciellt mycket förutom när vi var tvungna. Vi hade olika kompisgäng men år 1999 (tror jag) så flyttade Stinas bästis till USA och jag blev antagligen ovän med min bästis så när vi började 2:an så började jag och Stina umgås. Då var vi såna där jobbiga skitungar som man bara vill skjuta. Vi hängde efter 2 killar som gick i 6:an och hette Johan och Douglas. Vi var inte kära i dom, men vi hade valt ut dom som "offer" och vi följde efter dom överallt och bokstavligt talat hängde i dom. När vi inte var i skolan så telefonterrade vi dom och berättade hur mycket vi älskade dom. Tillslut så gick väl dom antagligen ut 6:an och vi började 3:an och glömde bort dom. I 2:an så blev vi även stammisar på Handlarn, vi gick dit och köpte tuggummi ungefär varje dag efter skolan. I 3:an så gled vi ifrån varandra lite och vi började umgås med olika människor igen men sen började vi 4:an och då va vi återigen bästa vänner. Det året började Elin hänga efter oss och ville vara med men det slutade alltid med att vi 3 bråkade i slutet av dagen. Ena stunden satt vi på asfalten och delade på en banan och ville inte skiljas åt när vi skulle hem och en liten stund efter så slogs vi med gympapåsar. Det året fick jag och Stina även en konstig idé om att vi ville sno den enorma gosedjursälgen som fanns på våran fritidsgård så när det var tipspromenad i skogen och dom hade satt upp älgen i ett träd som rekvisita så när jag och Stina var ensamma vid det trädet så stog vi och kastade stenar och petade på älgen med pinnar för att få ner den. Tillslut trillade den ner och vi släpade med oss den i skogen och la den bland brännässlorna för att vi skulle kunna hämta den när vi var påväg hem. Det gick inte så smidigt för när vi kom tillbaka till skolan så var det kaos och alla skulle ut och leta efter älgen medans vi låtsades som ingenting. Sen var det någon som hittade älgen där vi hade gömt den men vi blev såklart inte misstänkta eftersom att lärarna inte trodde något sånt om oss. I 4:an hängde vi mycket vid bäcken nedanför skolan och där hände en hel del traumatiska saker (som vi tyckte då). B.la så pissade tjock-Johan i Stinas kakburk, sen på vintern när vattnet i bäcken hade fryst till is så var vi helt övertygade om att våran lärare låg under isen och att vi skulle rädda henne. En dag så joggade jag och Stina nerför backen från skolan och då var det en liten lerfläck som inte kan ha varit större än en studsboll men det hindrade inte oss för att klanta oss. Någon av oss (jag minns inte vem) halkada på lerfläcken och då kom den andra av oss springande bakom och snubblade över den som hade halkat på lerfläcken. Så smidigt. Sen spelade askorkade för att vi ville gå i den lättaste mattegruppen eftersom att vi inte orkade anstränga oss. Vi käkade hellre ostbågarna som var gjorda i frigolit som man skulle räkna med. Riktigt äckligt men så långt tänkte man aldrig då. Vi gjorde även allt för att slippa träslöjden så när det väl var dags för träslöjd så gömde vi oss bakom en bokhylla i träslöjdsalen och stog där tills lektionen var slut.
Året efter när vi började 5:an så började vi gilla Harry Potter och det ledde till en besatthet och vi blev stela och tysta och det enda vi gjorde var att läsa HP-böcker. Sen blev vi helt övertygade om att vi gick på Hogwarts. Riktiga rikstöntar om jag får säga det själv. Men man får väl trösta sig med att ungefär hela klassen trodde också att dom gick på Hogwarts.
Annars var vi rätt så lugna i 5:an om jag inte minns helt fel. Vi lekte knarklangare och spelade fotboll varje rast. Den enda lektionen som vi inte riktigt kunde sköta oss på var väl hemkunskapen där vi alltid sabbade allt, men det gick ju bra ändå.
Och sen var det väl någon klassfest där alla skulle ta med sig chips eller något annat snacks som vi skulle lägga upp i stora skålar så att alla fick ta av varandra, men det var bara det att jag och Stina var extremt snåla och ville verkligen inte dela med oss så vi gömde våra chipspåsar bakom en bokhylla och gick och smygåt när ingen annan såg. Juste, på de engelska nationella provet i 5:an så hängde ingen av oss alls med när det var hörövningen så vi satt och skrev av killen som satt brevid Stina. Jag satt snett mittemot så för mig var det lite svårt att se vad han hade skrivit men det verkade inte hindra mig eftersom att jag la mig tvärs över bordet för att kunna se svaren. Då tänkte men inte på att läraren kunde se vad vi pysslade med. I 6:an var vi fortfarande HP-fans men om jag inte minns fel så hade vi kanske lugnat ner oss lite. 6:an minns jag inte så mycket utav förutom att vi fortfarande spelade fotboll varje rast och jag och Stina åkte till Råsunda med vårat fotbollslag och kollade på Sverige-Italien men eftersom att båda vi fick så kass syn så såg vi ju inte ett skvatt så vi satt och käkade chips och pratade hela matchen istället. Vi åkte även på en klassresa till Kolmården och skötte om djuren men jag, Stina och Elin tyckte att det var mycket roligare att hänga vid en fet rutchkana så där stannade vi ända tills parken stängde och dom hade låst grindarna till området där våran stuga låg. Tillslut hittade en annan ingång dit så det löste sig, vem hade velat vara inlåst i djurparken bland alla lösa påfåglar?
På slutet av vårterminen i 6:an så fick jag och Stina för oss att vi skulle ställa upp i skolans Melodifestival tillsammans med Ida så vi övade på vårat dansnummer dag ut och dag in och vi slutade på en andraplats. Hatten av!
Dagen innan vi slutade sjätte klass så hade vi en tacosmiddag på våran fritidsgård och då berättade Pontus G med byxorna uppdragna till armhålorna en rolig historia som gick såhär "Alla barnen syns i mörkret utom Greger för han var neger". Just då tyckte vi att det var det roliaste vi någonsin hört men nu i efterhand kan man ju undra om inte det är lite torr humor att skratta åt ordvitsar.
På höste började vi högstadiet och 7:an tycker jag är så skämmig för då var vi så ofantligt torra, haha. Men då blev vi iallafall stammisar på Olles kiosk där vi köpte tuggummin varje dag. Vi gick i världens sämsta klass och hade århundradets sämsta lärare. Jag blev särbarn eftersom att jag hade fått ig på ett engelskaprov så var jag tvingad att gå i extraengleska med en sliskig häxlärare. Stina och Elin agerade täckmantel och hjälpte mig att gömma mig när jag skulle gå på den där vidriga extralektionen. Året var ju då 2004 och jag och Stina spelade in musikvideos och humorshower med hennes webbkamera där vi skrev våra egna (m)anus och det var ungefär det enda vi gjorde det året. Varje månad så hade våran skola "reflektionsdag" och det innebar att man skulle göra sitt egna schema och arbeta hemifrån men jag och Stina gjorde aldrig det, utan vi spelade in videos istället för det var ju så fruktansvärt mycket roligare. 8:an och 9:an minns jag knappt något av förutom att vi blev stammisar på ICA där vi köpte Marabou Daim varje rast. Sen har jag ett minne från hemkunskapen i 9:an när Stina och Jenny Kalkström hade bakat något och jag och Stina ville käka degen men det fick vi inte för den extremt fula läraren så vi stängde in oss i matförrådet och försökte ösa ner degen i en papperspåse men hälften av degen hamnade utanför så vi sopade under den under hyllan och låtsades som att det regnade. Det där matförrådet var jäkligt praktiskt faktiskt för jag har minnen av att vi väldigt ofta stängde in oss där och stog och käkade nötter och andra godsaker som stog på hyllorna.
2007 slutade vi äntligen i den skolan och vi trodde att vi hade gjort ett asbra val när vi hade valt gymnasie och bestämt oss för Didaktus. Jag hatade skolan och klassen från första dagen i 1:an, så efter några dagar så tänkte vi att vi ville byta linje men fortfarande gå kvar i skolan men sen ändrade vi oss och stannade var i klassen där i var dom enda svenskarna. Det måste ha varit det tråkigaste skolåret i världshistorien, varje dag var likadan, men satt vi ett ruttet bord och sen hade man företagsekonomi där man fattade nada. Ibland skedde det en höjdpunkt när vi var själva i klassrumet, då brukade vi alltid gå runt ovanpå borden och hänga ut genom fönstret och vinka till pendeltågen. Så roligt hade man i Didaktus. Året gick och vi fick sommarlov och när hösten kom och vi började skolan igen så bestämde jag och Stina oss för att vi inte kunde gå kvar i den där sugiga skolan. Dessutom hade vi fått en ny företagsekonomilärare som hette Glenn och var skåning så man fattade inte ett skit av vad han sa. Han gillade inte oss heller, för att vi råkade skratta åt mina örhängen på hans lektion och då gav han oss en fet utskällning och sa att om vi fortsatte vara så oengagerad så skulle vi sluta som städare. Men vi tog inte hans utskällning seriöst och satt fortfarande och garvade när han skällde på oss så att han blev ännu argare. Då hade vi redan kommit in på Löfströms så vi sket totalt i honom och gick och kraschade skolans datorer och sånt istället innan vi skrev ut oss från kukskolan och började ett nytt liv.
Vi tänkte oss att vi skulle ta tag i våra liv när vi började i Löfströms och plugga och vara engagerada på lektionerna men det gick inte riktigt enligt planerna men ärligt talat så har jag slutat bry mig nu för jag är så fasansfullt trött på skolan.

Det jag kan konstatera efter alla dessa år i skolan tillsammans med Stina är att jag skulle aldrig kunna haft så roligt om det var med någon annan. Även om jag inte har skrivit om ens en fjärdedel av allt vi har gjort så vill jag bara att du ska veta att jag är så glad att du är den bästa vän man kan ha och jag kan bara säga en sak; Ses vi på kyrkan ikväll da Daviiiiiiiiid!

  

Bild 1: År 2004 funderade vi på hur vi skulle sett ut om vi var negrer. Här är resultatet. Fint va?
Bild 2: Förra sommaren
Bild 3: Jadå, detta måste ha varit under våran webbkamera-tid år 2004. JÖSSES! Checka in min mittbena, fyfan!