I natt har jag sovit riktigt bra för första gången på väldigt länge känns det som. Ända tills min mobil ringde exakt klockan 09.47 och mamma sa att lack-killen som har lackat om mina garderobsdörrar var påväg upp i hissen för att sätta fast dom på mina garderober igen. Paniiiik! Jag har aldrig i mitt liv klivit upp så fort och klätt på mig så snabbt! Det dröjde inte mer än 15 sekunder så hade jag klätt på mig (visserligen bara ett par ruttna mjukisbyxor) pyjamaströjan hade jag fortfarande på mig för jag hann inte byta om. Sen hann jag dra upp rullgardinen och slänga på täcker över sängen så att det såg någorlunda bäddat ut. Allt detta inom loppet av 15 sekunder. Jag ska nog börja tänka såhär varje morgon när jag ska till skolan. Han ringde iallafall på dörren och det första han frågade var: "Låg du och sov?" och jag ba "Nej, jag var vaken" och där stod jag i min pyjamas med värsta skatbohåret och osminkad. Det känns så pinsamt och säga att man låg och sov liksom.
Idag mår jag iallafall lite bättre i halsen men min röst är riktigt crackig. Det låter ungefär som att jag är i målbrottet.
Egentligen skulle jag ha träffat Stina, Elin och Fille idag men jag vågar inte riskera att pajja halsen och rösten ännu mer som jag gjorde misstaget att göra i måndags av allt mitt skratt och mina dialekter som måste härma. Idag ska jag alltså bara vila och hålla käften för att få tillbaka min vanliga röst. Fast eftersom att jag är schizofren så kommer jag inte kunna hålla käften stängd ändå.